....
Blommor bleknar så lätt i mörker
Hur man än vrider och vänder på en del saker förblir de ändå alltid detsamma
Hon stoppar två fingrar i halsen, hårda som stenstavar. Längre ner, så långt det går. Ögonen är helt öppna, helt seende, ser allt runtomkring. Ser den klumpiga handen nedanför näsan. Och ljudet strax före floden, den välbekanta. Fingrar som blir översköljda som bleka stränder. Lukten som alltid känns även när den för längesedan är borta. Påsen som snabbt blir tyngre som hon smyger och tömmer på toaletten. Hon sprayar dofter för att dölja, för att slippa prata. Hon fyller badkaret med hett vatten. Speglarna immar igen. Hon sänker sig sakta ner i den flåsande värmen. Smörjer in kroppen med flytande tvål, sköljer, tar mer och mer. Tar lite i handen, tänker för lite, sätter handen mot läpparna, tar ut tungan, slickar i sig det, sväljer. Hoppas att det sakta ska rinna i hennes inre och ta bort smutsen, göra rent där inne. Men flickor tänker så enkelt. Hon tar in vatten i munnen spottar ut det fortsätter frenetiskt tills mamman tyst knackar på dörren. Hon säger att hon snart är klar. Det var inte det mamma undrade över, men det låtsas hon inte veta. Med tvålsmaken i munnen går hon och lägger sig.
